Red Bull Air Race World Championship en Vila Olímpica 4 oktober

Även denna kvinna hade slagit sig behagligt till ro i sanden. Henrik kallar detta lyteskomik och tycker att jag borde skämmas som lägger upp bilden. Jag var tvungen att slå upp ordet. Förstod att det inte var något positivt, men vem är han att bedöma om hon har någon fysisk eller mentalt funktionsnedsättning? Hon är kvinna, lite rund i kanterna och tycker om att sova på stranden. Låter fullt normalt i mina öron :)

Finbesök i retrospekt: Familjen Johansson/Brandstedt

I början på september fick vi besök av Henriks familj (minus Per) och Cissis pojkvän Kalle. De stannade fyra dagar så vi räknade med att schemat skulle bli fullproppat. Och vilket maraton vi sprang runt Barcelona sen :) Henriks föräldrar bodde på ett hotell i närheten av vår lägenhet och Kalle och Cissi intog vår king size luftmadrass i vardagsrummet. Det gick hur bra som helst.

Jan och Lena åt inte frukost på hotellet utan hittade snart ett favoritcafé där de några morgnar åt en varierad frukost innan vi träffades på förmiddagen varje morgon för att börja dagens äventyr. Henrik hade planerat varje dag på egen hand så varje dag blev lite av en överraskning för Johanssons och Kalle. Jag tror inte att vi hade mer än max ett par timmars vila varje dag mellan utflykterna och kvällens middag. Så pass att hela högen tillslut hade ont i benhinnorna av allt promenerande. Det bästa av allt var att visiten var så uppskattad och att de verkligen hade några riktigt trevliga dagar. Jag upplevde att speciellt Jan var i sitt esse och optimistiskt sluktade allt i sin väg. Någon hade tryckt på fast forward och körde ohämmat till målgång :D Jag har hört att han redan planerar en (whisky) resa till Skottland nästa år.

Är Jan nervös måntro? Ryktet säger att han är flyrädd sedan en olycka i lumpen.

Huvudrollen i den här scenen spelas egentligen av Zlatan. I bakgrunden är han tapetserad på en av Barcelonas bankkontor.

Lena och Zlatan, polare från dag ett.

Här sitter vi vid Mont Jüics fot, närmare bestämt utanför Nationalmuseum med utsikt över hela Plaza Espanya och Font Magica. Henrik och jag smög i väg till museets minirestaurang, där Henrik köpte champange att överraska alla med.

Henrik och Cissi i ett av Barrio Goticos gamla kvarter.

I båthamnen vid Barceloneta. Båtar och havet fascinerar mig. En dag ska jag lära mig att segla.

En kväll åt vi på en av våra favoritrestauranger med kubansk mat. De säljer även cigarrer. Kalle köpte en som ivrigt skickades runt herrarna emellan.

Tvillingtornen på Plaza Espanya.

Jag vill minnas att Lena blev överraskad av en våg som piskade till under kjolen.

Finns många kreativa konstnärer i Barcelona. På stranden byggs alla slags fantastiska sandfigurer och sen ställer konstnärerna fram en liten låda framför skulpturen och hoppas på en liten peng från den som tittar.

Jag och Cissi i en av det gamla sjukhuset lokaler. Har tyvärr inga fler bilder för att visa hur vackert det är, men i bakgrunden syns Sagrada Familia (som Johanna en gång av misstag kallade Sangria Familia).

Sagrada Familia.

Parc Güell.

Finbesök i retrospekt: Fest för 30-åringarna

Då var det dags att berätta om nästa eminenta besök vi fick i Barcelona. Innan vi flyttade dit hade vi börjat umgås alltmer med Erik Dickens. Över en indisk middag hemma hos honom kom det fram att hans födelsedag är dagen före Henriks och att de båda skulle fylla trettio i år. Det blev snart solklart att det var en god idé att de skulle slå ihop sina födelsedagsfiranden till en gigantisk fest i Barcelona. De var inledningsvis skapligt modesta och menade att de bara skulle bjuda in de närmaste och att ”de som kommer, kommer. Huvudsaken är att vi är tillsammans och har en trevlig helg”. Yeah, right!

Henrik och Erik skypade med jämna mellanrum under några månader för att stämma av var i planeringen vi var, men jag tyckte personligen att de sällan kom fram till något vettigt. Det fanns många idéer, men skulle någon verkligen bli verklighet? De pratade om allt ifrån att hyra en bar eller en restaurang och hålla festen där, eller bara boka bord och bjuda gästerna på mat till att ordna en picknick i en park och hyra en chiringuito (bar/café) på stranden. Jag ansvarade inledningsvis för se till att våra gäster från Sverige fick boende och började bjuda in folk. Snart insåg jag att det var lika bra att jag tog över hela projektet. Haha! Henrik ville ju inte ha något i födelsedagspresent så jag tänkte att en överraskningsfest för Henrik och Erik skulle bli en fin present. De behövde inte tänka på något alls förutom att bidra ekonomiskt till arrangemanget.

Jag hade funderat en hel del över varför det alltid är födelsedagsbarnet som ska slita ihjäl sig för att ordna fest för andra när det är vänner och familj som borde ordna fest för den som fyller år. Detta blev mitt motto. Det skulle inte kosta mycket pengar och Erik och Henrik skulle inte behöva röra ett finger. Så jag skickade ut en inbjudan där jag föreslog att alla skulle bidra till festen genom att bidra med mat, helst hemlagat, till ett gigantiskt tapabuffé. Och jag skulle stå för dryck och dessert. Dessutom ställde jag den mycket försynta frågan om någon kunde tänka sig att låna ut sin lägenhet att ha festen i. Inte många hörde av sig på den punkten förutom en väns vän som föreslog att vi skulle ha den i hennes pojkväns stora hus, med terrass mot havet och pool. Det var ju bara för bra för att vara sant. Då skulle vi kunna ha en grill- och ett poolparty. Det enda vi behövde fundera över var transporten dit för alla gäster då hon bodde tre mil utanför Barcelona. Vi bestämde att det skulle ordna sig och jag bokade Ilir med bil för en körning av dryck och tårtor dagen innan så att allt fanns på plats. Jag var så himla glad att möjligheten dykt upp och att det skulle bli en riktig överraskning.

En vecka innan festen får jag ett mail från X som ber om ursäkt för att vi plötsligt inte kan ha festen i huset. Hennes pojkvän har plötsligt insett att det kan bli stökigt, att han måste städa poolen, problem i familjen osv. Kanske var det så men i mina öron lät det mest som ursäkter för något annat. Så en vecka innan festen och med trettio inbjudna gäster så finns det plötsligt ingen lokal. Blev smått förtvivlad och var tvungen att avslöja för Henrik vad som hänt så att han kunde hjälpa mig att leta efter ny lokal. Vi gick till och med runt med Marcel på stan och frågade restaurangägare under en dag om man kunde abonnera deras restaurang eller terrass, men på en lördag var det i princip omöjligt då de såklart skulle ha en massa andra gäster. Tina kontaktade chiringuiton vid Port Forum som hade ett bra erbjudande fast på fel dag. Vi kunde inte plötsligt byta dag för festen då inbjudningarna gått ut och våra gäster gjort sina planer. Tillslut gav jag upp och bönade och bad Ilir om vi kunde få ha festen i hans lägenhet eftersom den är ganska stor. Snäll som han är sa han omedelbart ja. Så nu fanns det en ny plan.

Två dagar innan festen ringer Henrik mig från kontoret och har blivit tipsad om ett konferensrum vi kunde ha festen i. Vid det här laget ville jag inte höra om några fler lokaler, men gick med på att möte upp honom vid kontoret och titta på konferenslokalen. Jag var inledningsvis ganska negativt inställd helt enkelt för att jag inte orkade tänka om flera gånger, men ju längre jag stod där i den mycket vackra lokalen som hade en liten inglasad balkong och ett ganska stort kök, växte den i mina ögon så vi körde på den.

Det tog sin lilla tid att få den i ordning, skapa lounge feeling, städa ur balkongen och inventera köket. Fick mycket fin hjälp av Johanna, mamma och Horst att gå och handla alla tårtor och nära trettio flaskor vin, cava och ett antal plattor öl. Åtta vänner och familj kom tillslut från Sverige och tillsammans med våra vänner i Barcelona blev vi trettio festsugna guapas och guapos! Det blev en grymt trevlig fest med massor av mat och massor av dryck. Tror att vi tog hem tretton flaskor vin som blev över.

En av festens gäster råkade radera alla bilder som vi själva tagit på festen så jag har lånat bilder av nära och kära som tack och lov själva dokumenterat. Utöver festen besökte vi även andra turistmål i staden, vilket några av bilderna föreställer. Men mest alla härliga människor.

Vår australiensiska vän Tina och Henrik.

Födelsedagsbarnet Erik till vänster, Annas pojkvän Christoph i mitten och trevligaste Bobby.

Johan , mamma och jag.

Försöker få allas uppmärksamhet för att utbringa en skål för födelsedagsbarnen. Och eftersom vi var så många nationaliteter där sjöng alla födelsedagssången på sitt eget språk. Det lät förjävligt rent ut sagt :)

Henrik och fina Marcel. I bakgrunden vår bästa granne Anna från Tyskland.

Anna och Jonas kämpade med att förbereda sin mat. Man kunde tror att de var kvällens kökspersonal.

Ilir är vår albanske kompis, men han har medborgarskap i Kanada så han säger hellre att han är från Montreal. Var i världen har denne man inte varit? Och Teresa.

Nina, Horst och mamma.

Erik, Tina och Claudia vår kompis från Tyskland. Bor i världens mysigaste lägenhet i Barcelona och har politiskt inkorrekta åsikter om allt :)

Korka-upp-en-flaska-vin-minen.

Bobby, Johanna och Johan skakar skumpa och drar igång festen.

Typ sista natten med gänget middag. Vi hade en mycket sympatisk servitör som Horst flörtade med.

Middag på den palestinska restaurangen Askadinya. Här får man allti från hummus, vinbladsdolarmar och falafel till kryddstarka ostar och fyllda grönsaker. Mm!

Mamma vid Montserrat. Hon är mycket höjdrädd, men klarade att åka till toppen med funicularen. Det här måste vara vinnargesten.

Mamma och jag i Parc Güell.


Det blev även tårta över från festen som vi åt på Tibidabo.

Barcelona Pride 09

Pride paraden till Placa Espanya, den 28:e juni i år. Det var en färglad samling lättklädda människor som visade upp sig och som glatt dansade på busstack och lastbilsflak. Det var en enorm folksamling där för att se på och överallt viftades den nu så välkända regnbågsflaggan. Det pumpades musik på hög volym, pulserande techno, glammig schlager och självklart glittrande disco från 70-talet. Men vi undrar var alla homo, bi och transsexuella kvinnor tagit vägen?

Finbesök i retrospekt: Lina segundo

När Lina återvände till Barcelona andra gången, kom hon precis samma dag som en av stadens största festivaler slutade, Festa major de Gracia. Vi tog en liten rundtur med världens sämsta guide (läs:Hanna för hon har noll lokalsinne), men lyckades ändå hitta några av festivalens kvarlevor på god väg att städas bort. Kommer ett separat inlägg med festivalen senare med fler bilder.

Fem minuter från vår dåvarande lägenhet ligger det femstjärniga hotellet Casa Fuster. De har en häftig takterass med utsikt långt ner på Passeig de Gracia. Här finns även en pool för hotellets gäster, men på kvällen kan vem som helst slå sig ner i den aquablå baren och dricka svindyra drinkar.

Mycket vanligt vid spanska festligheter är Castellers - mänskliga tornbyggare. Det är ofta flera lag från olika regioner som tävlar och deltagarna är allt ifrån tjocka gubbar till taniga femåringar i samma lag. Stabila gubbar i botten och spänstiga barn som klättrar till toppen. De är mycket rutinerade och det går ofta snabbt och smidigt, men ibland är det någon faktor som gör att de blir lite som ostadiga korthus och det händer att någon ramlar ner från toppen rakt ner i folkmassan. Som tur är står alltid ett mänskligt skyddnät rakt under och dämpar fallet.

Det rosa laget byggde så högt som sju våningar och snabbt gick det. Jag förstår i ärlighetens namn inte hur någon, men främst de som står i botten på tornet orkar ha alla dessa kilon på sina axlar. Och tänkt att det är små barn som ska klättra sex eller sju våningar upp och fullända tornet. Jag skulle vilja se pappa och Veronika släppa iväg Viktor på en sån sak.

Tanken var att denna kvinna skulle halas upp på balkongen som en avslutning på uppvisningen, men hon tappade greppet och ramlade rakt ner på marken. Eller i famnen på hennes kompanjoner förstod vi snart. Publiken gav ifrån sig ett oroligt tjut när hon föll för att sedan applådera och hurra för henne när hon bara någon minut senare vinkade mot publiken från balkongen.

I Sitges.

Här är vi på CosmoCaixa: Science Museum och provar en mängd roliga vetenskapliga experiment.

Sista kvällen gick vi på hotellspaning och Henrik visade takterassen på ett himla fint hotell vid Vila Olympicas strand. Här fanns både lyxiga solstolar, ett par pooler och även flera grymma hängmattor som man kunde få en privatstund i om man drog för gardinerna.

Finbesök i retrospekt: Lina primero

Vi har haft många fina besök från både familj och vänner i Barcelona. Eftersom vi inte riktigt hunnit med att skriva om allt på vägen så kommer några trevliga tillbakablickar från sommarens puss och kram bland de som vi tycker bäst om. Syster Yster var först ut att hälsa på i juni och sedan augusti. Här kommer några godbitar från hennes första visit.

Lina och jag kollar in muskler på Barceloneta strand. Killen som sparkar rakt ut fick även för sig att hjula omkring och göra armhävningar på en hand. Vilken liten show off :)

Vi kollar in fontänshowen från toppen av Nationalmuseet vid Plaza Espanya. Det är en både vacker och kitsch show där vattnets rörelser synkar väl med musiken. Kan bli pampigt värre. Och för den törstige serveras champagne och tilltugg. Det var roligt att Lina tyckte om den så mycket att hon ville gå tillbaka samma vecka igen.

Här är vi i Parc Güell. Det är fortfarande ett mysterium vad det är Lina försöker kommunicera.

I parken stöter vi på värdens roligaste och mest rökpåverkade musiker. Klart han fick en slant.

Labyrintparken. Om inte buskarna på sina håll vore så glesa så skulle det faktiskt vara en riktig utmaning att ta sig ut. Parken är i övrigt väldigt romantisk där säkert flera även gått vilse i kärleken ;P

Tibidabo. Här finns en mängd karuseller på bergets topp. Jag hade provat pariserhjulet förut, men blev smått medvtingad att åka en gång till med Lina. Någon slags höjdskräck har börjat ta över min annars så orädda äventyrslusta. Syns det?

Herr Mammut i Parc de la Ciutadella. Lina har bara inte förstått det än, men hon är på väg att bli inkastad i hans gap.

Självfallet besökt vi även den otroliga inomhusmarknaden Mercat de Boqueria på Rambla. Här finns allt. Både dött och levande. Godast och billigast av allt är nypressade juicer och smoothies för 1 euro styck.

Här är en av Barcelonas tjurfäktningsarenor. Denna är fortfarande aktiv, men till vardags mer av ett museum och den andra som vi vet om byggs just nu om till en galleria. Tjurfäktning är inte alls lika populärt i Barcelona som i Sevilla. Vi bestämde oss för att gå på museet då vi anat skitlukten redan utanför portarna. Tjurarna stod i relativ trånga inhägnader i väntan på nästa station: himlen.

Här är själva tjurfäktningsarenan. Rymmer mycket folk. För en tid sedan ville jag gå för att få uppleva en typisk spansk tradition oavsett hur grymt det anses vara. Med så tittade jag en dag på tjurfäktning på tv och fick se en matador bli spetsad i bröstkorgen under en show. Efter det mådde jag illa i säkert trettio minuter och bestämde mig för att det kanske ändå inte var min grej. I ärlighetens namn känner jag inte alls samma sympati för djur som jag gör för människor.

På museet fanns mycket intressant att se. Tjurhuvden som troféer på väggarna, där man kunde läsa se och läsa att man som matador blev bejublad om man högg av tjurens öron eller svans som souvenir. Gamla planscher som marknadsförde fäktningarna. Nyhetsklipp. Bästa av allt alla färgglada och inspierande matadorkostymer. Det talas ju mycket om sydlänningars matchoattityd. Bortsett från att matadoren faktiskt sätter sitt liv på spel i en publik tillställning så skulle jag inte säga att en man kan vara matcho iförd en rosa och ljusblå sparkdräkt med tårthatt och ballerinaskor.