En liten dokumentär om sommarsverige: Jans våta dröm

Jag har verkligen börjat få en hatkärlek för museum. Jag kan knappt gå på museum som innehåller för mycket information i form av text eftersom jag är för tankspridd och okoncentrerad för att orka läsa mig igenom en utställning. Finns det för mycket text lämnar jag oftast museet med dåligt samvete för att jag inte orkat läsa en rad och därför inte lärt mig nåt nytt. What a waste! Kan kanske bero på en odiagnostiserad bokstavskombination. Dock så har jag bara goda minnen från besöket på Flygvapenmuseum tillsammans med pappa, Veronica och Viktor. Den innehöll en smakfull mix av stora saker att titta på, pysselhörna och interaktiva experiment. Jag blev mycket positivt överraskad och imponerad av omfattningen, helheten och detaljrikedomen i innehållet i denna gigantiska utställningshangar. Direkt när jag klev innanför portarna slog det mig att detta museum förmodligen är Jans våta dröm och att han bara måste åka dit någon gång.

Lite mycket macho (penis) för min smak, men låt gå.

Kolla in plåtdojjorna. Föregångarna till Converse I belive.

Söt. Flygplanet ser ut som en haj. Ser du ögon, näsa, mun?

Det var ingen fråga om vem som var sheriffen i stan.

Nazze Nazze liiiiten, trampade i skiiiten.

Riktigt fina stolar. Faktiskt.

Veronica visar ingen nåd med automatvapen i händerna. Hon skjöt till och med så mycket att hon hann utarbeta en strategi för att träffa målen.

Flygsimulator.

Down with it i pysselhörnan. Här färglägger vi teckningar.

Gamnacke unlimited. Här provade vi att skjuta mot givna mål på kommando. Min insats fick som oftast resultatet "Ett militärt misslyckande", vilket jag tyckte var att ta i.

Vill pappa bli pilot? Nja, jag tror att han känner sig trygg i rollen som bankman, men ville ändå anta utmaningen för att se om han hade något kvar av den ungdomliga simultankapaciteten.

Just detta moment var extra viktig för Viktor att få dokumenterat. Coolare än så här blir man knappast.

Denna vindtunnel var inte alls så kaxig som jag hoppats. Å andra sidan var det kanske inte tänkt att kvinnor bestående av 1,75 meter kropp och 62 kilo skulle leka där.

Viktor måste jobba lite på sin självinsikt - att han egentligen är för stor de där planen.

En liten dokumentär om sommarsverige: snigel snigel på väggen där

Återigen tog jag chansen att lämna Norrköpings sus och dus för att följa med mamma och Horst till stugan. För fortsatt ro i själen, skogsluft i lungorna och utan måsten. Denna gång kom mammas bästa vän Eve på besök från Tallinn för att spendera några dagars kvalitetstid med mamma. Eve är en mycket fin, känslosam och speciell kvinna som lever sitt liv hälften så snabbt som de flesta andra människor. Hon blev andfådd bara på tanken att gå en "power" walk. Å andra sidan kan en fjärils vingslag fascinera henne till den grad att hela världen stannar upp så länge hon väljer att konsumeras av ögonblicket. Det är en bra egenskap att kunna leva så starkt i nuet.

Eve älskar feta bakelser så Horst smög iväg och köpte ett gäng godingar. Av Eves min att döma var det ett riktigt tufft beslut att välja bakelse.

Man är ju alltid som snyggast klädd när man är på landet. Vad som helst som går att gräva fram ur gömmorna funkar. Och är de hål i dem, lite målafärg eller lite skit på dem, desto bättre. Man vet väl aldrig viljen dynghög man ska tvingas kasta sig i härnäst. Här fick jag låna ett ihopplock av mamma för lite arty party då jag skulle måla ytterdörren på huvudstugan.

När Horst gjorde bomben rakt ned i poolen och jag stod på poolstegen var det en brun klump som flög ur ventilen av vågsvallet. Den försvann under ett av trappstegen lika fort som den uppenbarade sig. Jag var fortsatt misstänksam eftersom jag aldrig uppfattat vad det var. Snart simmade denna lilla groda fram och skrämde livet ur mig.

Grodor har en fantastisk förmåga att se både arroganta och blasé ut på samma gång.

Och vad denna snigel haft för våta drömmar avlöjar inte historien, men knasigt såg det ut.

En liten dokumentär om sommarsverige: kommunicera mera!

I juni i år tog Lina examen från programmet Kommunikatör/Dekoratör på entreprenörsutbildningen i Leksand. Utbildningen har varit mycket tuff, utmanande och utveckland både på ett yrkesmässig och personligt plan. Samhörigheten mellan elever och lärare har varit stor och under dessa år har hon pratat om dem alla som sin andra familj. Och jag vet att det var med stor saknad som hon lämnade Leksand och alla vänner för att bege sig ut i arbetslivet. Under utbildningen har hon fått möjlighet att göra praktik på både SVT, homestylingföretag och klädföretag. Och under två somrar i rad har hon arbetat som säljare på Indiska med dekoratörsuppdrag. En bättre start på karriären kunde hon nog inte få då hon redan skrivit kontrakt med H&M som VM (Visual Merchandiser) med start i september. Utbildningen förläggs i Linköping, sedan ska hon arbeta i Norrköpingsbutikerna och får när hon känner sig mogen, förflytta sig till strorstadsregionerna om hon vill. Syster Yster är mycket glad och stolt! :D Hon har dessutom fått en superfin lägenhet i Norrköping som hon självklart redan inreder. Vilken härlig start på nästa steg i livet! Här kan man se henne in action i Indiskas skyltfönster.

En liten dokumentär om sommarsverige: superwoman

Jag har även haft nöjet att hälsa på en av mina bästa vänner Sanna i Flen där hon bor i ett nyrenoverat hus med Sigrid, Tore och karlskrället och lopptokige Jonas. Denna gång var Jonas på jobbet och Tore hos mormor och farmor så vi fick en dag bara vi brudar. Sanna och jag träffades inte ens så ofta när vi bodde ett antal min ifrån varandra, men det har aldrig varit avgörande för vår vänskap. Hon känns aldrig långt borta och vi kan när som helst plocka upp tråden där vi lämnade den senast. En av de bästa sakerna med henne är hennes intresse för andra människor. Hon är frågvis och kan vara en riktig rådgivare. Vi lever onekligen mycket olika liv, men hon är ung och modern, har många intressen och slutar aldrig att söka själsligt och kroppsligt efter vägar till välmående och meningen med livet.

Busungen Sigge-Sigrid.



Sigrid har de största rummet av barnen, vilket gör Tore lite avundssjuk emellanåt. Därför använder de Sigrids rum även som lekrum för båda.

Badplats. Hopplats. Slå-ihjäl-sig-plats. Om man så vill.

Finaste grinden någonsin!

Vi tog en riktigt skön promenad och jag fick bland annat se Sannas skola. På vägen dit hejade och morsade hon på i princip alla som vi passerade. Det stämmer ju faktiskt att alla känner alla eller i alla fall vet vilka alla är i en mindre stad. Jag visste inte om jag skulle tycka att det var mysigt eller om jag skulle bli paranoid. Jag är nog mer en sån person som, likt en sköldpadda, drar in huvudet i jackkragen när jag möter en del människor jag känner (som jag inte vill prata med).

Huset har två plan, varav övervåningen är så gott som nyrenoverad och klar. Det märks att Sanna har känsla för stil och smak och framför allt vet vad hon vill ha när det kommer till inredning. Det är mycket tydligt när man promenerar omkring i hennes hus att inga detaljer lämnats åt slumpen.

Badrummet är otroligt fräscht och känns som ett riktigt hotellbadrum.

Glada knoppar på hallgarderoberna.

Sigrids grotta.

Tores grotta.