Röksignaler: En liten dokumentär om sommarsverige: ett med naturen

Efter att ha bott centralt i tre större spanska städer full av liv, rytm, människor, röster, dofter och händelser (och bara den lilla detaljen att jag åtta timmar om dagen i fyra månader tvingats ha housemusik på full volym som bakgrundssound på kontoret) känner jag nu ett stort behov av att vila i naturen. Att vara ifred. Att välja de intryck som konsumerar min energi. Att dofta på allt grön, levande och naturligt. Att lyssna på vinden, fågelkvitter och tystnaden. Utan måsten, bara rent vilja. En bra plats att få allt detta är i Horst stuga utanför Stockholm där jag nu befinner mig. Jag känner redan hur kroppen rör sig i slowmotion, tanken och reaktionsförmågan är långsam och jag stannar ofta omedveten upp bara för att dagdrömma eller stirra rakt ut i tomma intet. Här i friden skulle jag kunna stanna länge.

Mamma och jag begav oss ut på bärplock och fick ihop ett antal liter både blåbär, hallon, svarta och röda vinbär. Henriks farfar Stig skulle varit stolt över mig om han bara visste att jag sköter bärplockning även på annat håll än i Nybros skogar.

Jo så är det. Barn med överdimensionerade sniglar i koppel är en mycket vanlig syn här i skogen.

Hittade ett tufft, men avdankat gammalt militärfordon som jag kände hade en spännande historia. Jag hittade till och en nyckel som jag hoppas en gång i tiden fick motorn att hosta igång. Observera sanningen om att plast ej platsar för normal biologisk nedbrytning och att maten blir godare med svenskt kött.