Barcelona Pride 09

Pride paraden till Placa Espanya, den 28:e juni i år. Det var en färglad samling lättklädda människor som visade upp sig och som glatt dansade på busstack och lastbilsflak. Det var en enorm folksamling där för att se på och överallt viftades den nu så välkända regnbågsflaggan. Det pumpades musik på hög volym, pulserande techno, glammig schlager och självklart glittrande disco från 70-talet. Men vi undrar var alla homo, bi och transsexuella kvinnor tagit vägen?

Finbesök i retrospekt: Lina segundo

När Lina återvände till Barcelona andra gången, kom hon precis samma dag som en av stadens största festivaler slutade, Festa major de Gracia. Vi tog en liten rundtur med världens sämsta guide (läs:Hanna för hon har noll lokalsinne), men lyckades ändå hitta några av festivalens kvarlevor på god väg att städas bort. Kommer ett separat inlägg med festivalen senare med fler bilder.

Fem minuter från vår dåvarande lägenhet ligger det femstjärniga hotellet Casa Fuster. De har en häftig takterass med utsikt långt ner på Passeig de Gracia. Här finns även en pool för hotellets gäster, men på kvällen kan vem som helst slå sig ner i den aquablå baren och dricka svindyra drinkar.

Mycket vanligt vid spanska festligheter är Castellers - mänskliga tornbyggare. Det är ofta flera lag från olika regioner som tävlar och deltagarna är allt ifrån tjocka gubbar till taniga femåringar i samma lag. Stabila gubbar i botten och spänstiga barn som klättrar till toppen. De är mycket rutinerade och det går ofta snabbt och smidigt, men ibland är det någon faktor som gör att de blir lite som ostadiga korthus och det händer att någon ramlar ner från toppen rakt ner i folkmassan. Som tur är står alltid ett mänskligt skyddnät rakt under och dämpar fallet.

Det rosa laget byggde så högt som sju våningar och snabbt gick det. Jag förstår i ärlighetens namn inte hur någon, men främst de som står i botten på tornet orkar ha alla dessa kilon på sina axlar. Och tänkt att det är små barn som ska klättra sex eller sju våningar upp och fullända tornet. Jag skulle vilja se pappa och Veronika släppa iväg Viktor på en sån sak.

Tanken var att denna kvinna skulle halas upp på balkongen som en avslutning på uppvisningen, men hon tappade greppet och ramlade rakt ner på marken. Eller i famnen på hennes kompanjoner förstod vi snart. Publiken gav ifrån sig ett oroligt tjut när hon föll för att sedan applådera och hurra för henne när hon bara någon minut senare vinkade mot publiken från balkongen.

I Sitges.

Här är vi på CosmoCaixa: Science Museum och provar en mängd roliga vetenskapliga experiment.

Sista kvällen gick vi på hotellspaning och Henrik visade takterassen på ett himla fint hotell vid Vila Olympicas strand. Här fanns både lyxiga solstolar, ett par pooler och även flera grymma hängmattor som man kunde få en privatstund i om man drog för gardinerna.

Finbesök i retrospekt: Lina primero

Vi har haft många fina besök från både familj och vänner i Barcelona. Eftersom vi inte riktigt hunnit med att skriva om allt på vägen så kommer några trevliga tillbakablickar från sommarens puss och kram bland de som vi tycker bäst om. Syster Yster var först ut att hälsa på i juni och sedan augusti. Här kommer några godbitar från hennes första visit.

Lina och jag kollar in muskler på Barceloneta strand. Killen som sparkar rakt ut fick även för sig att hjula omkring och göra armhävningar på en hand. Vilken liten show off :)

Vi kollar in fontänshowen från toppen av Nationalmuseet vid Plaza Espanya. Det är en både vacker och kitsch show där vattnets rörelser synkar väl med musiken. Kan bli pampigt värre. Och för den törstige serveras champagne och tilltugg. Det var roligt att Lina tyckte om den så mycket att hon ville gå tillbaka samma vecka igen.

Här är vi i Parc Güell. Det är fortfarande ett mysterium vad det är Lina försöker kommunicera.

I parken stöter vi på värdens roligaste och mest rökpåverkade musiker. Klart han fick en slant.

Labyrintparken. Om inte buskarna på sina håll vore så glesa så skulle det faktiskt vara en riktig utmaning att ta sig ut. Parken är i övrigt väldigt romantisk där säkert flera även gått vilse i kärleken ;P

Tibidabo. Här finns en mängd karuseller på bergets topp. Jag hade provat pariserhjulet förut, men blev smått medvtingad att åka en gång till med Lina. Någon slags höjdskräck har börjat ta över min annars så orädda äventyrslusta. Syns det?

Herr Mammut i Parc de la Ciutadella. Lina har bara inte förstått det än, men hon är på väg att bli inkastad i hans gap.

Självfallet besökt vi även den otroliga inomhusmarknaden Mercat de Boqueria på Rambla. Här finns allt. Både dött och levande. Godast och billigast av allt är nypressade juicer och smoothies för 1 euro styck.

Här är en av Barcelonas tjurfäktningsarenor. Denna är fortfarande aktiv, men till vardags mer av ett museum och den andra som vi vet om byggs just nu om till en galleria. Tjurfäktning är inte alls lika populärt i Barcelona som i Sevilla. Vi bestämde oss för att gå på museet då vi anat skitlukten redan utanför portarna. Tjurarna stod i relativ trånga inhägnader i väntan på nästa station: himlen.

Här är själva tjurfäktningsarenan. Rymmer mycket folk. För en tid sedan ville jag gå för att få uppleva en typisk spansk tradition oavsett hur grymt det anses vara. Med så tittade jag en dag på tjurfäktning på tv och fick se en matador bli spetsad i bröstkorgen under en show. Efter det mådde jag illa i säkert trettio minuter och bestämde mig för att det kanske ändå inte var min grej. I ärlighetens namn känner jag inte alls samma sympati för djur som jag gör för människor.

På museet fanns mycket intressant att se. Tjurhuvden som troféer på väggarna, där man kunde läsa se och läsa att man som matador blev bejublad om man högg av tjurens öron eller svans som souvenir. Gamla planscher som marknadsförde fäktningarna. Nyhetsklipp. Bästa av allt alla färgglada och inspierande matadorkostymer. Det talas ju mycket om sydlänningars matchoattityd. Bortsett från att matadoren faktiskt sätter sitt liv på spel i en publik tillställning så skulle jag inte säga att en man kan vara matcho iförd en rosa och ljusblå sparkdräkt med tårthatt och ballerinaskor.

Ett besök i fruktsalladen

Under vår tid i España har vi fått äran att beskåda en mängd variation av frukter växa i sin naturligaste form på träd istället för att exponeras som exotiska veckan i Konsums fruktdisk. Det är lite som att som barn fråga var bäbisar kommer ifrån. Nu vet jag var de kommer ifrån, hur alla dessa träd ser ut och var i världen de växer. Det är paradiset. Dessa frukter har vi sett i egna höga personer.

Oliver

Dadlar

Fikon

Granatäpple

Citron

Apelsin

Sen äter folk väldigt mycket fisk och skaldjur som bland annat är en viktigt del av tapasmenyn. Vi har ätit säkert en handfull variationer av bläckfisk, musslor och sniglar. Henrik älskar speciellt en typ som heter Pulpo a la Gallega och min favorit är de små friterade bäbisbläckfiskarna. På en restaurang vid Delta Ebro provade vi även grodlår.

Pulpo a la Gallega är lite segt och slemmigt, ofta dränkt i olivolja och pudrad med paprikapulver och cayennepeppar.

Babisbläckfisken är väldigt liten och söt. Den friteras och äts bäst efter att man klämt en klyfta citronsaft över den.

Sniglarna vi ätit har oftast varit kokade och marinerade i tomat, kryddor och vitlök.

Klyckligen måste ha haft stor inverkan på världen för även grodans lår hade ungefär samma textur och smak som kyckling. Mycket gott!

Nuestro apartamento en Sevilla

Så här bor Lover och jag i Sevilla. Agenturen påstod att lägenheten skulle vara 50 kvm och det kändes ju lyxigt stor med tanke på att vi bara hade 40 kvm i Barcelona. Men det här är definitivt inte så stort som agenturen sa utan snarare 35 kvm. Det är bara att ställa om sig och gilla läget för det funkar ju faktiskt utmärkt. Det är fantastiskt hur snabbt vi anpassar oss till nya omständigheter.

Det är alltså vår kombinerade entré, vardagrum, kök och kontor. Compact living :) Jag tycker verkligen inte om att klaga på småsaker, men om jag fick välja så skulle jag vilja kunna använda båda stekpannorna samtidigt. Det går inte eftersom de är för stora för att samsas på bara två kokplattor. Jag skulle även önska att bordet var större så att vi lättare kunde kombinera skrivbord med matbord. Just nu sitter vi i soffan och använder de gröna stolarna som bord när vi äter och tittar på webtv. Det är riktigt skönt att ha tvättmaskin i lägenheten och det är fullt normalt i Spanien att den placeras i köket eftersom folk inte bor så stort och har speciella utrymmen för tvättmaskin, toktumlare, städskrubb.

Utsikt mot gatan från vår franska balkong.

Här är sovrummet som är enkelt inrett med två tältsängar av den mer avancerade typen, dvs de är robusta och känns nästan som vanliga sängar tack vare att de har så tjocka madrasser. Här finns även en garderob som uppenbart är planerad efter att man ska hänga allt på galgar för det finns bara en hylla i den. Jag brukar inte hänga upp varken t-shirts, underkläder eller annat så snälla Lover lät mig ta hyllan för mina kläder och han har sina kvar i resväkan. Men den karln äger ju knappt några kläder så det är ju lugnt :) Den lilla korgen fyller funktionen av klädnypssamlare och nu som nattduksbord. Den orangea lampan flyttas flitigt mellan sovrum och den övriga ytan eftersom lamporna i taket ger ett hemskt operationssals-inspirerat blått ljus som kan göra vem som helt deprimerad.


Här är det roliga "schaktet" mellan våningarna där vi hänger vår tvätt. Här kan ni skåda tvätt som grannen en våning över oss äger. Både badrumsfönster och sovrumsfönster vätter mot detta lilla spöklika utrymme. Också mycket vanligt i Spanien. Man skapar sig utrymme helt enkelt.

Här fotar jag Henrik i badrummet från vårt sovrumsfönster och nedanför hänger vår tvätt. Om man är riktigt busig så kan man få sig en privat nakenshow från duschen bara genom att titta ut från sovrumsfönstret in i badrummet. Henrik står nämligen i badkaret.

Det gäller att inte tappa någon tvätt för det finns inget sätt att få den tillbaka eftersom den hänger rakt ned i ett avgrundsdjupt hål där strumpmonstret bor. Finns även risk att få lite svindel när man hänger sig ut över linorna och sträcker sig längst bort. Tänk att hänga tvätt kunde kännas som att gå på lina.

Även badrummet är mycket kompakt, men egentligen allt vi behöver. Badkaret är av modellen dvärg, men nog ska jag ta mig ett sittdopp inom en snar framtid. Ja, om inte varmvattnet tar slut så klart. Imorse duschade både jag och Henrik efter varandra och som sista kvinna i kön blev det inte så mycket varmvatten kvar till mig. Måste bero på att vi har en varmvattenberedare i köket som inte hinner med.