Kvasisvenskt med lingonsylt

En kväll bjöd vi våra katalanska vänner Ivan, Maria och Dani från Österrike på köttbullar, potatis, brunsås och lingonsylt. Det var menat att vara en liten svensk bjudning, men jag skulle inte säga att köttfärs, potatis eller brunsås är speciellt svenskt. Gissar på att det var lingonsylten som toppade berget som fick bägaren att rinna över och köra över en svart katt under en stege. Så att säga. Jag adderade dessutom en hel skopa färdigmix färskhackad vitlök med persilja, vilket fick bullarna att smaka lite som chivappcici. Helt enligt min smak. Och brunsåsen var näst intill vit då vi inte har någon proper soja utan fick smaksätta mjölk med köttbuljong och peppar. Men supergott blev det och resten av gänget tyckte också att det var gott även om de skrattade gott åt att äta "marmelad" till maten. Så kan det vara. Till dessert hade Dani gjort apfelstrudel som också smakade finfint. Nästa gång hoppas jag på en österrikisk afton och en god fortsättning på en eventell Gourmet Klubb i denna stad.

En långtråkig dag?

Påsken i de katolska länderna firas förstås lite annorlunda än i norra Europa. Under långfredagen så tågar en slags parad genom staden med trumslagare, dyster sång och mängder av människor i svarta spetsiga kåpor som såg kusligt mycket ut som de dräkter som bärs av Klu Klux Klan! Vi tog oss fram till paraden med vår vän Patrick för att ta en titt. Det var svårt att hitta en bra plats att se bland så många människor, men vi hittade en liten avsats vi kunde klättra upp på för en bra utsikt.

På Wikipedia står följande om långfredagen: "Förr i Sverige skulle långfredag vara en "långtråkig" dag, då man skulle vara lugn och tänka på Jesus. Sveriges Radio spelade psalmer, men inte pop och rock. Även icke-troende märkte av detta, då förbud mot allmänna nöjestillställningar rådde fram till 1969, och affärerna var stängda."

Vi följde förstås inte gammal Svensk sed utan besökte strax därefter vår vän Claudia som bjöd på mängder av cava och gott sällskap. Hur som helst så klippte vi ihop en kort film av vad vi såg, ta en titt här nedan!

Con o sin gas?

I början på veckan hade vi all anledning att fira. Vi fick nämligen tillbaka varmvattnet efter tre dagar utan. Visst gick det bra att koka upp två kastruller med vatten och hälla dem över sig själv i duschen, men det var varken avslappnat eller skönt. Kände mig mest som en nyplockad kyckling med knottrig hud, iskalla fötter och skum över hela kroppen. Och det var himmelrike att få hälla en skopa varmt vatten över huvudet. Det var liksom inga problem att duscha så. Allt går, men det kändes lyxigt att njuta av en varmdusch när batterierna i beredaren äntligen var bytta. Vi visste ju inte ens att apparaten hade batterier och trodde att vi hade en gasläcka någonstans. Inte i lägenheten, men någonstans. Jag är inte den som sätter igång och skruvar isär en manick på väggen som innehåller gas så gentlemannen och Mr. Handyman Josep fick komma hit och rycka i trådarna igen. Henrik hade även ett önskemål om att de lösa sladdar som hängde i vardagsrumstaket skulle gömmas undan på ett säkert sätt. Josep gjorde dock det vi själva kunnat göra för länge sen, dvs att tejpa upp dem i taket vilket vi inte riktigt räknat med. Men så kan man lösa saker på spanskt vis :)

Livet i ett båtskal

Det spelar ingen roll hur väl människor känner varandra i våra umgängeskretsar. Har man träffats en gång och fattat tycke för varandra kan man räkna med att ses igen och bli inbjuden på roliga saker. Det är lätt och precis som det ska vara. Således blev vi inbjudna av Ilir att följa med på grillfest på en båt som lagt ankar i Port Forum. Vem ägaren av båten är förblir ett mysterium för mig, men personen som bor på båten heter Andy och är skottsman med ett fantastiskt brett leende. Många kallar honom för crazy Andy, men han är nog mest glad och jävligt trevlig.

Med på trippen var jag, Henk, Ilir, Hellen, Claudia, Tina och en rysk man med hans dotter. Det var även med dem som vi fick skjuts av till hamnen i en stor SUV med bonkande musik genom takfönstret. Även om jag föreställer mig att jag är miljövän så tyckte jag för att ögonblick att livet var coolt på ett Paris Hilton-sätt. Den ryska mannen pratade vi inte så mycket med då han inte kunde många ord engelska och det var synd. Kände inte att "nastarovija" och "da" räckte för att klara av ett sunt samtal. Men dottern och mannen klarade sig fint på egen hand och med hjälp från Hellen som fick agera tolk.

Förutom en mycket god couscous sallad, hemgjort vitlökssmör och nybakat bröd, grillade vi färsk fisk och tigerräkor. Claudia hade nämligen skalat och rensat två kilo tigerräkor kvällen innan. Det spelade heller ingen roll att det var söndag för vin, öl och cava korkades upp så snart vi kommit på båten. Det var för övrigt en stor båt med vardagsrum, kök och två sovrum och två toaletter med dusch. Självklart spenderade vi tiden ute på däck, solandes och gosandes i fluffiga kuddar. Perfecto! Och eftersom jag älskar havet och båtar så var det här en underbar dag :)

7 årsjubileum på Elsa bar

Fortsätter att berätta om förra fina helgen. Lördagen började vi med att undersöka var det fanns shoppinggallerior och gick hela vägen på Diagonal till Glories köpcentrum. Google maps fick oss att tro att Torre Agbar var gallerian, vilket gav höga förhoppningar om storslagen shopping ;) Men nje. Den gigantiska dildon, eller patronen om man så vill, är visst Barcelonas vattenhögkvarternågonting och Glories var inte speciellt mycket att ha. Mycket kedjor. Men vi fick en skön stund i solen mumsandes på Starbucks goda kaffe- och chokladdrinkar och en cheesecake dulce de leche. Fast jag vet inte riktigt vad jag tänkte där för att dricka choklad med grädde och äta en sådan tårtbit var som att doppa en sockervadd i honung. Och på rätt så tom mage. Jag hade gett mig fan på att vi skulle gå hem hela vägen igen, men blev plötsligt väldigt orkeslös, fick ont i magen och mådde illa. Misstänker en sockerchock och brist på vanligt mat.

Men jag hann nätt och jämt komma igen till kvällen då vi träffade Patrick och Christian på restaurang Wasabi. Sushi såklart. Där laddade vi lite inför Elsa bars sjuårsjubileum. Elsa är en fin cubansk kvinna som tidigare i livet säkerligen haft en mycket framgångsrik karriär som sångerska. För hon äger denna bar och har tapetserat en hel vägg med bilder föreställande hon själv och kanske en del vänner och celebriteter. När vi kom till baren var den helt folktom förutom Elsa som satte fina buketter i vaser och hade börjat korka upp oliver och lufttorkad skinka. Den kvällen hon bjöd in oss till tillställningen hade hon mer eller mindre lovat att hon skulle sjunga så jag passade på att ta upp det. Men hon tittade knappt på mig när hon svarade att hon fick se för hon var hemkt trött. Hemskt trött.

Vi slog oss ner och började sippa på vår första mojito som är Elsas special. Hon bjöd rikligt på snittar, chips, skinka och oliver och sa att vi skulle säga till så fort vårt snack tog slut. Henrik smög iväg för att återvända med en ask med fin choklad som han köpt till Elsa och hon blev mycket överraskad och glad. Vilken fin karl man har.

Det hann bara gå en timma innan baren var fylld och festen var på topp. Snart anslöt även Ilir, Claudia och James och jag vill minnas att sambarytmerna tog tag i mig och slängde upp mig ur stolen. Det var grym stämning! När jag inte trodde att det kunde bli bättre tystnar hela baren och Elsa börjar sjunga med en stark och passionerad stämma. Publiken ljublar, visslar och hyllar henne. Elsa blir så rörd att tårarna rinner. Och mina tårar rinner. Hon ber oss att sjunga med i en mycket bekant sång. Alla sjunger med och det är kärlek. Lyssna.

Gener vs. Ryssland

Förra helgen var det bra med drag ända från fredag till söndag. Börjar med fredagen då vi träffade Maria och Ivan på en bar i Gracia som heter Arabia. Det kan ju låta enkelt och trevligt, men innan vi ens kom fram till vilka som skulle träffas och vart, var dagen väldigt förvirrande. Det började med att jag hade mailat Maria för att kolla om vi skulle äta tapas på kvällen. Hon svarade mig att hon skulle fira sin födelsedag med några kompisar och att vi gärna fick följa med men hon visste ingen plats eller tid och skulle återkomma. Innan hon hinner återkomma mailar en Ivan som undrar om vi vill följa med ut på en drink. Jag tror att Ivan är Marc från arkitektfesten och meddelar att vi gärna följer med om vi inte ska träffa Maria. Senare upplyser Henrik mig om att Marc är just Marc och inte Ivan och plötsligt vet jag inte vem det är jag tackat ja till eller vem denna Ivan är. Tillslut kommer vi fram till att Ivan måste vara den argentinska killen från födelsedagsfesten och blir glatt överraskade. Ivan dyker upp på gmail-chatten och säger att Maria inte fyller år och att hon säkert bara skrivit dålig engelska och att han inte är argentinaren. Ännu en gång vet jag inte vem människan är för vi är nämligen helt säkra på att han som vi känner och skulle kunna heta Ivan, heter Benedicte. Men inte heller det är vi vet nu då Benedicte skulle kunna vara det som Maria kallar Henrik efter att ha hört fel första gången vi träffades. Fråga mig inte hur, men på något vis kommer vi slutligen fram till att det är han som vi tror är Benedicte som är Ivan och det hela blir lite pinsamt eftersom vi verkligen tycker om Ivan och har hängt med honom en del.

Vidare föreslår jag att vi ska träffas på Café Arabia och Ivan säger att han varit där, men gärna går dit igen. Vad jag har hört så ska detta Café Arabia ligga i Raval och när Ivan tycker att vi ska träffas vid ett metrostopp som ligger nordöst om Raval blir jag ännu en gång förvirrad. Väl på väg till metron måste jag ringa honom och kolla så att han inte fattat fel för Ilir har ju sagt att Café Arabia ligger i Raval. Men nejnej. Hans Arabia ligger i Gracia och vi åker dit. Väl på plats försöker vi reda ut alla konstiga missuppfattningar och kommer även fram till att vi inte menade samma Arabia för det finns nämligen två om inte fler. På detta ställe var det i alla fall mycket trevligt, där vi både rökte vattenpipa med äppeltobak och fick se magdans live.

Hit kom även Ilir senare med två arbetskamrater och vänner vid namn Hellen och James. De jobbar på samma stora företag, men i olika delar av världen. Hon är ursprungligen från Ryssland, men bor straxt utanför New York och engelsmannen James hade precis blivit sparkad, men som tur är kan han vända allt till något humoristiskt. Länge sedan jag skrattade så mycket åt någon som har så lustig humor. Det är mycket svårt att prata om seriösa saker med honom.

Tror det eller ej, men när jag fick veta att Hellen är från Ryssland och det även kom på tal att jag har estniska rötter kände jag en viss…rivalitet. Självklart inte baserat på något verkligt hot eller konflikt för hon är hur trevlig som helst, men mina estniska gener är inte överförtjusta i ryssar och deras historia med Estland.

Como. Qual. De dondé. Que. En que.

Förra veckan hade vi vår första spanskalektion. Vi valde en skola som vi rekommenderats på den internationella festen och kommer att läsa fyra timmar i veckan i tre månader. Vi går måndagar och onsdagar mellan kl 11-13 när vi fortfarande är pigga och alerta i huvudet. Vår klass på sju personer innehåller en intressant blandning människor. En turk, en tjeck, en österrikare, en israel, en från elfenbenskusten och två svennar. Och vår lärare heter Diego och är spanjor. Innan vi började läsa tänkte jag fråga vid registreringen på vilket språk kursen bedrevs, ungefär som att läsa spanska på engelska vore en bra idé. För det var ju så det var på gymnasiet när jag läste spanska. Vi läste spanska på svenska trots att läraren bott i Spanien i åtta år. Men inte med Diego inte. Han pratar inte ett ord engelska med oss om han inte specifikt behöver förklara något som vi inte förstår. No entiendo.

Under hela första lektionen fick vi besvara frågor som: Como te llamas? Me llamo Hanna.Qual es tu apellido? Danielsson. De dondé eres? Soy de Suecia.Que haces? Qual es tu profesion? Soy escritoria.Donde vives? Vivo en Gracia.Cuantos años tienes? Tengo veintisiete años.En que ciudad vives en Suecia? Pass. Estas casado? No, Henrik es mi novio.Por que estás en Barcelona? Tengo un trabaja muy flexible puedo tabajar en todas partes.

…och lära oss alfabetet, uttal av bokstäver och stava vårt eget namn framför klassen. Jag tycker att det är sjukt roligt och väldigt effektivt att bli tvingad till att rivstarta. Ville bara ha mer efter första lektionen. Men sen kom påsken lite plötsligt och det blev uppehåll tre lektioner redan efter första gången. Nu längtar jag till onsdag igen! Kursen kommer att innehålla ett antal både muntliga och skriftliga prov och förhoppningsvis går vi därifrån i juni med ett diplom.

At the crime scene

Häromdagen fick vi på en meters avstånd bevittna en god dos medborgarinsats när en man och en kvinna plockade plånböcker ur både fickor och väskor från sina medpassagerare. En småbarnsförälder började plötsligt höja rösten mot oss som stod runt omkring. Först trodde jag bara att han ville göra folk uppmärksamma på att det fanns en kvinna lite längre bak med barnvagn som skulle av på nästa station och de var tvungna att flytta på sig. Fler röster började höjas, men det var fortfarande svårt att förstå vad som pågick och jag började ana något slags panikläge. Sen såg vi ficktjuvarna röra sig mot dörrarna och någon som följde efter och tog tillbaka plånböckerna. Någon ropade att de skulle ringa polis och den bestulna kvinnan gormade högt och tydligt om sitt missnöje. Pinsamt värre för ficktjuvarna som inte hade någonstans att ta vägen eftersom tåget fortfarande rullade genom stan. De fick helt enkelt stå där utpekade och utskällda tills de kunde fly på nästa station. Det var lite spännande trots allt.

Världsmedborgarna

Man kan säga att det börjar arta sig på umgängesfronten. Och det är skönt. Det går snabbt att hitta folk att hänga med när man väl träffat någon. Vi fick ju bra kontakt med Maria och Ivan redan efter första träffen och sen dess hänger vi lite då och nu. Förra veckan tog de oss till en jättemysig bar vid namn El bosc de les fades som var mörk som en grotta, hade människor gömda bakom speglar och en som svävade i taket. Dockor såklart, men lika stora som människor. Det var lite spökhotell över det hela och mycket schysst. Där träffade vi förutom de tyska tjejerna och Dani en kompis till Maria som också pluggar till arkitekt, Marc. Vi fick följa med dem på en privatfest där det typ bara var arkitekter. Kan inte minnas att jag hann prata med någon av dem innan vi gick för att Marc berättade så intressant om sitt examensprojekt.

Förra lördagen var vi på ytterligare en fest, men till vilken vi gick själva. Jag letade i största allmänhet efter lägenheter och andra människor som vill träffa nya människor på Craigslist. Jag hittade bland annat en kille som ville träffas över en kaffe då och då och underhålla sin engelska. I utbyte kunde han lära oss spanska så jag mailade honom och vi har nästan bestämt att vi ska träffas. Men det börjar kännas som att det rinner ut i sanden. Han har inte hört av sig på länge.

Förutom denna person hittade jag en internationell fest som hålls en gång i månaden hos en kvinna som ursprungligen är från Australien, flyttade till London och vidare till Barcelona för tolv år sedan. Hon heter Kim är arkitekt, formgivare och illustratör och bor i en superschysst lägenhet som hon själv ritat nära Rambla. Tanken med festen är att folk från hela världen ska träffas, utbyta kontakter och kanske hitta nya vänner om man har tur. Detta är en mycket organiserad, men ändock opretentiös fest som man måste anmäla sig till. Hon tar emot max 50 gäster. Till festen tar man med sig ett kuvert innehållandes 20 Euro och med sitt namn på. Man kan säga att det ger henne en väldigt fin extrainkomst varje månad :) På festen serveras tre rätter och näst intill obegränsat med vin. Och sen går det liksom ut på att man helst ska mingla runt hela kvällen och börja lära känna folk. Det blir lite som en jobbintervju eller liknande där liksom alla frågar 1. Vad heter du? 2. Var kommer du ifrån? 3. Hur länge har du bott i Barcelona? 4. Vad jobbar du med? Och ungefär där brukar samtalet ta slut och så går man liksom automatiskt till nästa person som ser intressant ut. Lite som speeddejting fast med god mat. Jag pratade med många som bott i Barcelona mellan 10-15 år och kände mig snart som en nybörjare och kanske var jag till och med yngst. På festen är det verkligen folk från alla världens hörn så det skulle kunnat vara ett diplomatmöte eller Human Universe mingel.

Träffade tre personer som jag tyckte stod ut ur mängden och som jag faktiskt inte pratade så mycket jobb med utan det kändes mer avslappnat. En av dem heter Patrick och är formgivare från Kanada, men han har bott lite överallt i världen, bland annat i en trailor park i USA när han försökte spara pengar mellan resorna :) Han är en liten galen figur som skrattar mycket och pratar dito med stora gester. Han mailade mig bara någon dag efter festen och sa att han tyckte att det var himla fint att träffa oss och gärna skulle göra det igen. Och så blev det med den saken. Väldigt easy going.

Träffade även Marcel som är en katalansk kille som egentligen inte tyckte att han hade något speciellt på festen att göra mer än att vara värdinnans vän. För han kände redan att han hade sitt social nätverk och det var bra med den saken. Han berättade om sin före detta svenska flickvän som nu bor Mönsterås. Och han skulle hjälpa till med all information jag behövde. Än så länge har vi inte träffats en gång nummer två, men det är inte omöjligt att det blir av. Skulle vara skönt att hänga med någon som inte är så självupptagen som många i dessa kretsar kan vara. Och sist men inte minst Ilir som är en albansk man i 40 års åldern som också bott i hela världen och är mycket sugen på att umgås. Redan samma kväll undrade han om vi ville följa med på forsränning om en månad. Dessutom kunde vi komma förbi hans hem när som helst och ta en drink. Honom har vi både hunnit dricka drinkar och ha grillfest med. Det är skönt när det är lätt.

Festen gick mot sitt slut kl 02.00 och vi gick hem på Rambla och skyddade oss från både regn, ficktjuvar, horor och ölförsäljare.