En liten parentes i dokumentären om sommarsverige: Wunderbaum

För somliga människor verkar det väldigt viktigt hur det doftar i deras bilar. Jag undrar hur mycket tid folk egentligen spenderar i sina bilar för att det ska ha betydelse? Och vad gör folk egentligen i sina bilar för att det ska dofta allt annat än just bil…bensin…fabrik? Och detta leder då till frågan varför och vem som fick idén att tillverka doftgranen wunderbaum? Hon eller han måste väl i alla fall ha älskat formen av en gran för den har väl aldrig luktat något annat än parfymerad insektsspray. Jo, men det är fint med en hypnotiserande neonrosa gran i framrutan. Känns så naturligt på så många sätt.

I Palma bromsade det en gång in en liten röd bil bredvid min buss, där man placerat en doftgelédosa vid växelspaken. En sådan budgetvariant som man får för 7.90 på Galne Gunnar (jag vet inte om det är en allmänt känd kedja i Sverige, men i Norrköping sålde denna butik en massa skit till skitlåga skitpriser som ingen skitstövel egentligen behöver). Bara butiksnamnet är en historia i sig. Jag skulle gärna se ett företag vi det namnet sälja bilar. Anyway.

På spansk tv gör man reklam för doftanpuller specialanpassade för bilkupén. Jag har aldrig tittat så noga på reklamen att jag uppfattat om den på något vis ska kopplas in i bilen och brukas elektriskt men det verkade så.

När jag och Lina var yngre och pappa körde genom en gödslad åker eller bondgård brukade han veva ned vindruta och sniffa som bara tjuren Ferdinand kan och entusiastiskt ropa ”Mmm. Känner ni!? Här luktar det bajs!”. Som vi skulle kunnat missa det medan vi halvt kvävdes till döds av odören i baksätet. Men tänk om pappa skulle haft en wunderbaum dinglandes i rutan. Då skulle han missat denna stund av njutning som dränkts i doften av kemiskt vita blommor, hubba bubba, citrus eller ”gran”.

Intressant att påpeka är att jag skrev ned dessa tankar i ett anteckningsblock den 26 juli då jag satt på Barcelonas flygplats och väntade på nästa plan som skulle ta mig till Stockholm. Igår satt jag åter i bilen med pappa och konstaterade att inget har förändrats då vi körde rakt in i dimman av koskit och han utropar ”Här luktar det bajs!”. Jo. Tack. Och ännu mer komiskt är att när jag en stund senare letar efter en penna i handskfacket så hittar jag en inplastad wunderbaum med doften ”new car”. Hahaha!