En liten dokumentär om sommarsverige: Ro ro ro min båt
Och så begav det sig med Kung Sverker, pappa, Viktor och Veronica på en båttur på Motala ström. Kaptenen delade, med harmonisk röst, med sig av traktens historia medan jag lyssnade på en promille. Men så mycket vet jag att vi åkte båt, slussade tolv gånger och fick hoppa i land i Borensberg för att utforska byn. Hela utfykten tog fem timmar, slussandet ett antal timmar också och utforskandet av Borensberg ungefär en ögonblinkning.
De riktiga entusiasterna hade med sig egna cyklar och tog sig vidare på egen hand medan vi åkte samma rutt tillbaka.
På vägen fick vi även se tomtar ned nedgrävda näsor i jorden. Det var en arkeologisk utgrävning på gång. Man kan undra varför de måste se ut som vandrande trafikskyltar.
Svårt att veta om hon verkligen gräver eller rensar blåbär.
Go och glad, kexchoklad! Syftar på hon i mitten. Hon ser liksom ut att veta hur livet ska levas.
Detta är Greve Baltzar von Platens grav. Lite i det mest diskreta laget kan man tycka.
Kapteten hade en mycket trevlig berättarröst. Dock blev Viktor mycket besviken på honom när vi smygtittade in i hans hytt och han satt med fötterna på rodret och läste tidningen. Viktor tyckte sig även se att han hade öl- och vinflaskor i kaptenshytten. Hur kan man arbeta under dessa förhållanden tyckte han.
Ser inte flickan till vänster lite uppgiven ut? Liksom klar att ta ett steg ut i djupet.
I restaurangen fick vi åtnjuta middag, dessert och kaffe med tvång om glass till barnen.
Sluss. Sluss.
En livs levande sjöman kom förbi och försökte skjuta sönder båten med sitt pekfinger. Ack, den fulingen gick inte.
Här kliver vi i land i Borensberg och sträcker på de lurviga.
Nu ska vi på tillbakavägen slussa uppför istället. Detta är slusstrappan vid Borenshult som består av fem sammankopplade slussar med en höjdskillnad på 15,3 meter.
Och så begav det sig med Kung Sverker, pappa, Viktor och Veronica på en båttur på Motala ström. Kaptenen delade, med harmonisk röst, med sig av traktens historia medan jag lyssnade på en promille. Men så mycket vet jag att vi åkte båt, slussade tolv gånger och fick hoppa i land i Borensberg för att utforska byn. Hela utfykten tog fem timmar, slussandet ett antal timmar också och utforskandet av Borensberg ungefär en ögonblinkning.
De riktiga entusiasterna hade med sig egna cyklar och tog sig vidare på egen hand medan vi åkte samma rutt tillbaka.
På vägen fick vi även se tomtar ned nedgrävda näsor i jorden. Det var en arkeologisk utgrävning på gång. Man kan undra varför de måste se ut som vandrande trafikskyltar.
Svårt att veta om hon verkligen gräver eller rensar blåbär.
Go och glad, kexchoklad! Syftar på hon i mitten. Hon ser liksom ut att veta hur livet ska levas.
Detta är Greve Baltzar von Platens grav. Lite i det mest diskreta laget kan man tycka.
Kapteten hade en mycket trevlig berättarröst. Dock blev Viktor mycket besviken på honom när vi smygtittade in i hans hytt och han satt med fötterna på rodret och läste tidningen. Viktor tyckte sig även se att han hade öl- och vinflaskor i kaptenshytten. Hur kan man arbeta under dessa förhållanden tyckte han.
Ser inte flickan till vänster lite uppgiven ut? Liksom klar att ta ett steg ut i djupet.
I restaurangen fick vi åtnjuta middag, dessert och kaffe med tvång om glass till barnen.
Sluss. Sluss.
En livs levande sjöman kom förbi och försökte skjuta sönder båten med sitt pekfinger. Ack, den fulingen gick inte.
Här kliver vi i land i Borensberg och sträcker på de lurviga.
Nu ska vi på tillbakavägen slussa uppför istället. Detta är slusstrappan vid Borenshult som består av fem sammankopplade slussar med en höjdskillnad på 15,3 meter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar