En liten dokumentär om sommarsverige: snigel snigel på väggen där

Återigen tog jag chansen att lämna Norrköpings sus och dus för att följa med mamma och Horst till stugan. För fortsatt ro i själen, skogsluft i lungorna och utan måsten. Denna gång kom mammas bästa vän Eve på besök från Tallinn för att spendera några dagars kvalitetstid med mamma. Eve är en mycket fin, känslosam och speciell kvinna som lever sitt liv hälften så snabbt som de flesta andra människor. Hon blev andfådd bara på tanken att gå en "power" walk. Å andra sidan kan en fjärils vingslag fascinera henne till den grad att hela världen stannar upp så länge hon väljer att konsumeras av ögonblicket. Det är en bra egenskap att kunna leva så starkt i nuet.

Eve älskar feta bakelser så Horst smög iväg och köpte ett gäng godingar. Av Eves min att döma var det ett riktigt tufft beslut att välja bakelse.

Man är ju alltid som snyggast klädd när man är på landet. Vad som helst som går att gräva fram ur gömmorna funkar. Och är de hål i dem, lite målafärg eller lite skit på dem, desto bättre. Man vet väl aldrig viljen dynghög man ska tvingas kasta sig i härnäst. Här fick jag låna ett ihopplock av mamma för lite arty party då jag skulle måla ytterdörren på huvudstugan.

När Horst gjorde bomben rakt ned i poolen och jag stod på poolstegen var det en brun klump som flög ur ventilen av vågsvallet. Den försvann under ett av trappstegen lika fort som den uppenbarade sig. Jag var fortsatt misstänksam eftersom jag aldrig uppfattat vad det var. Snart simmade denna lilla groda fram och skrämde livet ur mig.

Grodor har en fantastisk förmåga att se både arroganta och blasé ut på samma gång.

Och vad denna snigel haft för våta drömmar avlöjar inte historien, men knasigt såg det ut.