I oktober förra året fick vi besök i Barcelona av min lilla mormor Imbi från Tallinn. Det var uppenbart att hon inte var beredd på att jag skulle bjuda över henne då hon svarade på sin intressanta svenska "Oooooj, Hanna! Det är en mycket intressant tanke. Jag ska tänka lite". Tiden gick och plötsligt hade min moster bokat resan åt henne. Hon behövde ett antal månaders mental förberedalse för resan eftersom hon skulle åka själv och oroade sig en hel del för mellanlandningarna och bytena i Tyskland. Hon har inte rest så mycket och framför allt inte själv. Hon har varit i Sverige många gånger gånger, Ryssland och i de baltiska staterna. Vi pratade på telefon vid ett par tillfällen innan det var dags för resan och hon var mycket upprymd, glad och såg fram emot vistelsen med spänning.
Kvällen innan hon ska resa ringer min mobil och hon är förtvivlad. Hon kan inte hitta sitt pass och menar att hon måste ha glömt det på banken när hon växlade pengar. "Ååå, Hanna. Förlåt mig, det är katastroooof jag kan inte komma. Jag kan inte komma". Min moster är på någon middag och kan inte bli störd så jag ringer mamma som ringer mormor för att lugna henne. Efter många om och men hittar hon sitt pass i en väska i ett skåp som hon specifikt lagt undan för att inte ta med på resan. Slutet gott allting gott.
Eftersom hon inte är flygrutinerad och vet hur man tar sig till ankomsthallen tog det sin lilla tid och ett antal mobilsamtal innan hon hittade vägen till ankomsthallen. Jag försökte på alla möjliga sätt att förklara att hon var tvungen att passera bagageutlämningen och att hon skulle följa strömmen, men hon gick helt enkelt vilse. Tillslut fick hon lämna över sin mobil till ett butiksbiträde som i sin tur visade henne till informationsdisken som i sin tur pekade henne i rätt riktning. Jag blev lite oroligt att hon skulle möta oss trött och förvivlad, men det var en skämtsam mormor med en stor portion självdistans som kramade om oss.
Eftersom hon trots allt närmar sig åttio år erbjöd vi oss såklart vår dubbelsäng, men hon insisterade på att sova på vår king size luftmadrass på golvet. Och visst gick det vägen. Varje morgon vaknade hon och berättade att hon sovit som en gudinna.
Varje dag var vi ute på ett eller flera äventyr för att visa staden och hon var positiv till allt och provsmakade allt som bjöds. Hon är verkligen i topptrim för sin ålder och klagade inte en enda gång på att hon var trött utan spetserad med friska tag efter oss. En mycket sympatisk och lättsam mormor att ha och göra med. Hon sa vid flera tillfällen att vistelsen fått henne att göra så mycket saker som hon inte trodde att hon klarade av och återvände till Tallinn med stärkt självförtroende. Härligt att ha henne hos oss!
Här är vi i gaystaden Sitges.
Barnen väntar på den stora vågen...
...som snart skulle blöta ner oss alla.
Mormor är inte helförtjust i att åka rulltrappor, men det fick hon snabbt vänja sig vid. Här är vi på väg till Parc Güell.
En obeskrivligt färgglad orkester med cool dirigent uppenbarar sig plötsligt i parken.
Dalímuseet i Figueres
Allmän snygging studerar kritiskt tavlor.
Dalí himself
Hans fru Gala
Takmålning
Jag tycker att det är ett helt fantastiskt museum som inte bara är spännande i sin utformning (många olika dekorerade salar och rum) och många nivåer utan även visar på vilken fantastisk mångkonstnär Dalí var. Ett helt separat museum var tillägnat alla de smycken han skapat. Det gick inte att gå runt där utan att tänka hur en sådan hjärna som hans var funtad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar