Välkommen till sociteten

När det spritter i de kulturlurviga är det bara att leta sig fram till Butxaca och välja i listan av alla evenemang som pågår. Finns ingen anledning att ha tråkigt. En hel del av evenemangen är gratis och bland dessa alla blues och jazz jams på Bar Continental dit vi har gått några gånger. Det är inget tvång, men det hör till att man köper åtminstone en drink i baren för att bidra till verksamheten.

För omväxlings skull tänkte jag att vi kunde gå till det femstjärniga hotellet Casa Fuster som ligger bara två minuter från vårt dörr. De har jazzspelningar varje torsdag. Fritt inträde även där, men obligatoriskt att "konsumera". Det är ju normalt tänker jag och liksom glömmer att det är ett väldigt fint hotell och att vi i somras när Lina var här köpte färskpressad juice för 90 kr glaset på deras takterass. Det är en juice man suger på som en karamell. Länge.

I dörren till hotellets loungeområde möts vi i entrén av en kostymklädd herre som ber om vår reservation. Har ingen, men vi får bra bord med trevlig utsikt ändå. Då servitörerna bugar inför sina gäster och är propert klädda i kostym, bakåtslickat hår och fluga känner jag att det var tur att jag klädde upp mig lite. Det ligger en meny på våra bord och den billigaste drinken kostar 160 kr. Hur var det med det där fria inträdet nu igen..? Beställer en ananasjuice och servitören föreslår en coctail. Nej tack, tänker jag och försöker att hålla priset nere. Henrik upplyser mig om att jag missat det mycket vitala biten om att man måste konsumera för minst 150 kr. Plötsligt sitter jag där med att glas ananasjuice och bananchips doppade i havssalt som kostar 150 kr. Jag sippar ångestfyllt i två timmar. En gång när jag gick på fritids och i lugnt och ro uträttade mina behov, råkade en av mina lärare slita upp dörren lika ovetandes som jag om att det förbannade låset inte fungerade och att en liten Hanna satt där och snart skulle vara generad upp till öronen. Så kändes det.

Detta medan andra, vuxna socitetsgäster äter små petita rätter som man måste ha förstoringsglas för att hitta på tallriken. De beställer in glas efter glas och jag undrar om de är dumma eller rika. Jag känner att jag beundrar pengar lika mycket som jag äcklas av dem. Servitörerna fortsätter att springa runt med sina silverbrickor, vinflaskor och bugande nackar.

Konserten är riktigt bra. Gypsy jazz. Jag njuter av musiken och känner att gärna hade betalat 150 kr för konserten men inte juicen ;) Inga problem. Jag lider inte utan skrattar åt både mig själv och andra.