Jag åkte till La Tomatina med mina vänner Ilir och Steffen i tron om att vi skulle få uppleva något genuint och folkligt. Vi blev alla tre lite lätt chockade att det var en minoritet spanjorer där och på plats fanns istället en stor mängd britter, amerikaner och australienare varav alla ordentligt överförfriskade. Klockan var bara 10 på förmiddagen, men de flesta hade varit uppe hela natten och festat inför tomatkastningen och det osade av alkohol och svett i luften. Normalt bor ca 10.000 människor i byn Buñol, där det hela tar sin plats, men under festligheterna var runt 40.000 människor inklämda på bygatorna och när klockan närmade sig startskottet så började det bli riktigt trångt, på gränsen till att det inte gick att röra sig en centimeter. Många besökare fick panik i trängseln och försökte, likbleka i sin ansikten, att ta sig bort från den trångaste delarna.
Sakta närmade sig den första lastbilen med ammunition, på flaken stod funktionärer som kastade ut tomater till folket på gatan och när flaket tömts på hela tomater så tippades den sista soppan ut över våra fötter. Det var en flod av tomater och varenda människa var genomdränkt redan efter några få minuter. Totalt gick det åt mer än 100.000 kilo tomater under bara en timme. Lastbilarna fortsatte komma en efter en och ivriga deltagare väntade på sidogator för att kunna ta sig in till händelsecentret för att få vara med i matkastningen. Efter ett litet tag försökte jag jobba mig utåt vilket inte var så lätt bland alla människor, men ju längre ut jag kom desto renare kläder hade människorna runtom mig och det blev lite lättare att röra sig. Jag möttes av glada miner överallt. Trots alla berusade turister så var stämningen god och lokalbefolkningen såg ut att ha roligt dom med. En kvinna på en balkong på tredje våningen tömde vänligt nog en balja vatten över mig för att få bort det värsta och vid varje gathörn stod någon med en vattenslang för att skölja av förbipasserande i iskallt vatten.
När vi lyckats hitta varandra igen, då det var omöjligt att se varandra i det blöta infernot, så försökte vi duscha av oss så gott vi kunde och rörde oss mot bilen igen. Det fanns som sagt gott om vattenställen, men långt fler människor som stod på kö för att ta del av dem. Vi rengjorde oss själva precis tillräckligt mycket för att vi skulle kunna sitta i bilen utan att några säten skulle bli missfärgade och körde sedan mot havet för ett härligt eftermiddagsdopp istället för en lång duschkö. Tyvärr har jag inga bilder från händelsen, det var helt enkelt omöjligt att ha en kamera på plats, men lyckligtvis finns det gott om material från årets händelse på YouTube, se klippet nedan. Det var en intensiv upplevelse och jag kan inte säga att jag rekommenderar den, men jag är samtidigt väldigt glad att jag åkte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar