Back to my roooots

Gissa var los Suecos åkte i onsdags? Till Ikea. På något sätt känns det syndigt och som att vi borde skämmas. Varför åka dit när hela innerstaden vimlar av inredningsbutiker? Jo, i synnerhet jag ville köpa endast billig skit som toalettborste, stekpannor, stekspade och badrumsmatta. Jag är inte med på att investera för många hundralappar i ett hem vi inte ska stanna allt för länge i. Då funkar Ikea.

Vi lär oss duktigt hur man ska ta sig till olika platser och med vilka medel. Den här gången fick vi ta metron till Bellvitge som ligger så längt västerut man kan komma i metrosystemet. Från vår station Diagonal till Bellvitge är det fjorton stopp. Tar lite tid med andra ord. Vi klev av i en mycket dyster förort som sällskapades av ett industriområde. Med lite hjälp från lokalinvånare var vi snart på Ikea, hungriga som få och gick raka vägen till restaurangen för att avnjuta köttbullar, potatis, brunsås och lingonberries. På något sätt kändes de ändå lite skönt att komma dit, speciellt eftersom jag kände igen systemet i restaurangen och för en gångs skull slapp fråga var, hur, när och varför. Det var inte precis av hemlängtan som vi kände att köttbullarna kallade på oss. Vi skulle ändå äta och passa på att ha en svensk timma i varuhuset. Addera en croissant doppad i choklad och kvällen hade börjat bra. Det roligaste var hur lite vi betalade för våra måltider, något som är ovanligt i Barcelona. Vi beställde köttebulletallriken med 10 köttbullar, en liten juice och ett bakverk var. Jag betalade bara 3 Euro, dvs 1 Euro per produkt och det var skrattretande. Efter vi hade skrattat ett tag kom på även på att maten måste varit så billig för att det var långt efter lunchtid och att maten förmodligen legat i uppvärmningsbehållare en stor del av dagen. Att vi båda sen kände oss lite gnälliga i magen kan vara ett bevis på detta.

Vi äger ju inte så mycket nuförtiden och köksskåpens innehåll är sparsmakade. Vi har typ tre bestick av varje, fyra glas och en uppsättning porslin. Glöm lyx som rivjärn, flasköppnare, decilitermått, vitlökspress, köksknivar. Vi har inga bekvämligheter på det sättet, inte heller någon ugn men vi behöver dem inte heller. Krävs bara lite extra uppfinningsrikedom. Detta påminner mig om hur mycket prylar normalsvensken egentligen äger i sitt kök.
I alla fall. Inköpen var någorlunda planerade från min sida. Jag visste vad vi skulle ha, men hade liksom glömt att mäta våra små utrymmen i lägenheten. Så förutom köksredskap som passade bra kom vi hem med en badrumsmatta som inte alls fick plats. Vi kunde inte ens öppna badrumsdörren när den låg på plats. Ett soffbord som vi aldrig packade upp när vi insåg hur förbannat stort det blev i vardagsrummet, en handdukshängare som man liksom hänger över dörren som skrapade bort färgen från dörrgaveln när vi försökte stänga dörren. Och så vidare. Det blev tillslut en lite olycklig kväll trots två bra skrivbordsstolar, men samtidigt kändes det som en lättnad att igår åka tillbaka med några av sakerna för att vi inser att vi inte ska hålla på och köpa saker.

De flesta vet ju att Ikea har hemkörning, men vi hade inte så mycket saker att vi tänkte ta en taxi hem. På väg ut från Ikea kommer fyra personer springande mot oss och alla ska hjälpa oss att köra hem våra saker. De tävlade om vår uppmärksamhet, vilket fick det att kännas som en mindre attack. Detta var såklart inte Ikeas medarbetare på transport utan privatpersoner som utövar konkurrerande transportverksamhet. De skulle dessutom ha dubbelt så mycket betalt jämför med vad en vanlig taxifärd kostar. Vi tackade vänligt men bestämt nej och ställde oss i taxikön. Människorna återkom ett par gånger till oss för att förhandla om priset och jag var ändå ganska intresserad av att se hur lågt de kunde gå. Henrik stod på avstånd med noll tolerans för sådana affärer. Tillslut fick vi tag på en taxi och kunde frid och fröjd åka hem förutom en liten incident. Vi hade inga kontanter på oss när vi satte oss i taxin så taxin fick stanna utanför en bank. När Henrik kliver ur bilen kör en annan bil in i dörren som han öppnar. Visserligen snuddar de bara dörren, men det var otäckt nära och man måste säga att de kör med väldigt liten avståndsmarginal.