Feliç aniversari a mi!

I onsdags var det min födelsedag. Jag har under många år haft en tradition av att gråta på mina födelsedagar. Varför? När jag var yngre var det för att jag var rädd för att bli äldre. För att jag skulle tvingas ta steget att flytta hemifrån, lämna familjen. Lång historia det där. Och varför det hållit i sig tills för bara några år sedan är det inget som vet. Kanske för att mamma alltid blivit lite sentimental över hur Lina och jag åldrats, att hon skrivit fina, filosofiska kort dagen till ära.

Denna fördelsdags kändes väldigt vemodig eftersom jag inte blev firad med och av min familj. Och jag hade inga kompisar att bjuda in. De som alltid funnits där att krama, hurra och önska välgång. Jag fick gratulationer över telefon och sms, men det kändes inte på samma vis såklart.

Dagen var dessutom väldigt kämpig på grund av jobbet och jag slet in i det sista tills jag fick nog och tårarna kom ändå på grund av den trassliga dagen. Mitt på dagen kom dessutom vår handy man Josep förbi för att sätta upp tavlor, kolla in lösa sladdar i taket och lyssna på AC-apparaterna så vi inte tagit sönder dem. Han försökte till och med att laga brödrosten, men det blev inget av den saken. Han kom liksom inflygandes en timme efter utsatt tid med en mopedhjälm under ena armen och en verktygslåda under den andra och tavlorna under den tredje. Han visade sig vara en riktig gentleman i prydliga kläder, pigga ögon och vågigt, lite längre lockligt hår med en exakt mittbena. Han kunde ungefär tre ord på engelska och med vår väldigt grundläggande spanska blev det väldigt humoristiska samtal. Vi försökte ta hjälp av google translate, men det verkade inte som att Josep riktigt ville anamma den idén. Vi pratade ändock om ditt och datt och han berättade om när och hur han och andra brukade äta middag i veckorna. Han tyckte om att börja middagen med en liten apertif, en Vermouth. Det var ett trevligt inslag i vår lägenhet.

Men kvällen blev sedan glad och fin efter att Henrik kom hem från hemligtur på staden med ett rosa paket och en härlig bakelse. Jag fick en supermjuk gräddvit filt som jag ska ha när jag fryser, vilket ju är ganska ofta just nu :) Den har jag redan använt väl. Sen gick vi till en cool japansk restaurang vid namn Wushu där vi var redan i november och fick jättebra service. Restaurangen är dessutom jättemysig med en spännande meny från Asien.