Det första man tänker på är totalettpapper.

Så där ja. Äntligen lite samlad för att skriva de första orden från Barcelona. Jag hade inledningsvis väldigt höga ambitioner med denna blogg. Föreställde mig att det först inlägget skulle publicerats redan i söndags bestående av en bild där Henrik och jag står på Arlanda omgivna av våra tillhörigheter nerpackade i tre resväskor. Och den bilden skulle sammanfatta känslan av frihet, adjö, äventyr, pånyttfödelse och en massa andra omställningsmoment. I verkligenheten så tog den nya verkligheten lite över. Det första man tänker på när man står och väntar på att få lägenhetsnycklarna är inte att plocka upp datorn och blogga. För då är det dags att smälta de första intrycken, köpa toalettpapper, diskmedel och frukost. Hitta internetcafé, köpa spanskt mobilnummer och få mat i magen. Traggla sig fram på spanska, leta, leta, leta och promenera av sig några kilon. Ambitionerna är visserligen inte av mindre grad nu, men det tar så mycket tid att bara leva utanför Internet att jag i slutet av varje dag är så full av intryck och information att jag bara vill lägga mig på spikmattan och somna in. Och sen blir nästa dag ett lika stort äventyr.

Vi bor precis i ett gränsområde mellan Gracia och Eixample så vi får lite av båda världar, well, stadsdelar. Gracia är en äldre stadsdel som består av små, trånga och smala gränder med många små butiker, restauranger och torg. Mycket boemiskt och mysigt. Eixample är modernt, har långa gågator och mer trafik. Här finns alla exklusiva butiker och klädkedjor som Boss, Versace, Gucci mfl. Det råkar liksom vara lite på Barcelonas Östermalm vi hamnat. Här finns även många av de stora pampiga husen med vackra balkonger och fasader som ser ut som konst. En del tack vare Gaudi såklart.

Vi har en trevlig liten lägenhet på 40 kvm. Vi blev inledningsvis lite besvikna på lägenheten, komna från ett land med förmodligen världens bästa bostadsstandard. Med detta som referens lade vi omedelbart märket till saker som att det inte finns några element, bara en diskho, toalettdörren har inget lås, det finns inget toalettborste, gasspis. Vattnet kommer inte så spontant och tempererat som vi är vana vid. Man måste dra igång vatten för fullt på varmt. Detta genererar att en gaslåga tänds i en apparat i köket på väggen och vattnet blir kokhett ganska omgående. Vi har sett lågan liksom explodera utanför apparaten några gånger. Jag tror fortfarande inte att jag lyckats få vattnet ljummet. Eftersom det inte finns några element och ingen centralvärme i huset innebär det att lägenheten och golven som oftast är väldigt kalla. Försök inte att kliva upp på natten och kissa. Rumpan drar sig spontant undan den iskalla toalettsitsen. Likaså fryser nästippen utanför det varma sängtäcket. Dock har vi AC i sov –och vardagsrum, men det tar ganska lång tid innan rummen blir varma så vi får stänga kök och badrum för att isolera värmen till de rum vi är i. Vädret de senaste dagarna har varit kyligt, väldigt blåsigt och lite regningt och jag har ärligt talat frusit dygnet runt såväl utomhus som inomhus. Gah. Men nu är solen tillbaka och jag hoppas innerligt att den kan ge vår lilla lägenhet lite gratis upptining.

En anledning till att vi är väldigt försiktiga med att använda AC´n är att den låter fruktansvärt mycket utifrån sett. Det fick vi veta när grannen rakt över gården började kasta klädnypor på vår balkongdörr. Henrik öppnade och möttes av en mycket upprörd man som gormade åt oss på katalan om att han skulle ringa polisen om oväsendet inte tog slut. Då hade vi visserligen haft på AC´n i typ ett dygn och med det ljudet kan man förstå om folk blir störda. Sen dess sätter vi inte på AC´n efter kl 21 längre. Detta är även tidpunkten då utskällningen levererades :) Lägenheten har god standard efter spanska mått mätt och vi tycker också att den är fräsch i det stora hela. Men vi inser att vi vill ha något lite större, något lite varmare, lite ljusare och med lite fler resurser. Husen står liksom så tätt att även om vi har två stora balkongdörrar och fönster i både kök och badrum så är det bara en bråkdel ljus som skiner igenom.

Just det. Får ju inte glömma att vår trappuppgång ser ut som den vore tagen ur en skräckfilm. Dunkel med en jättesmal trappuppgång i sten och stänger i järn. I trappuppgången pågår även renovering och hissbygge så varje morgon vaknar vi straxt efter åtta av alla möjliga metalliska och dova bonk, klonk och dunk och höga mansröster som både gapar på varandra och visslar fina visor. Och det växer citrusfrukter i träden på vår gata. Inte dumt det.

Så här bor vi.