En liten dokumentär om sommarsverige: superwoman

Jag har även haft nöjet att hälsa på en av mina bästa vänner Sanna i Flen där hon bor i ett nyrenoverat hus med Sigrid, Tore och karlskrället och lopptokige Jonas. Denna gång var Jonas på jobbet och Tore hos mormor och farmor så vi fick en dag bara vi brudar. Sanna och jag träffades inte ens så ofta när vi bodde ett antal min ifrån varandra, men det har aldrig varit avgörande för vår vänskap. Hon känns aldrig långt borta och vi kan när som helst plocka upp tråden där vi lämnade den senast. En av de bästa sakerna med henne är hennes intresse för andra människor. Hon är frågvis och kan vara en riktig rådgivare. Vi lever onekligen mycket olika liv, men hon är ung och modern, har många intressen och slutar aldrig att söka själsligt och kroppsligt efter vägar till välmående och meningen med livet.

Busungen Sigge-Sigrid.



Sigrid har de största rummet av barnen, vilket gör Tore lite avundssjuk emellanåt. Därför använder de Sigrids rum även som lekrum för båda.

Badplats. Hopplats. Slå-ihjäl-sig-plats. Om man så vill.

Finaste grinden någonsin!

Vi tog en riktigt skön promenad och jag fick bland annat se Sannas skola. På vägen dit hejade och morsade hon på i princip alla som vi passerade. Det stämmer ju faktiskt att alla känner alla eller i alla fall vet vilka alla är i en mindre stad. Jag visste inte om jag skulle tycka att det var mysigt eller om jag skulle bli paranoid. Jag är nog mer en sån person som, likt en sköldpadda, drar in huvudet i jackkragen när jag möter en del människor jag känner (som jag inte vill prata med).

Huset har två plan, varav övervåningen är så gott som nyrenoverad och klar. Det märks att Sanna har känsla för stil och smak och framför allt vet vad hon vill ha när det kommer till inredning. Det är mycket tydligt när man promenerar omkring i hennes hus att inga detaljer lämnats åt slumpen.

Badrummet är otroligt fräscht och känns som ett riktigt hotellbadrum.

Glada knoppar på hallgarderoberna.

Sigrids grotta.

Tores grotta.